Ända sen Wilma sprang bort har jag saknat när hon och jag är i skogen och springer, men jag har ju varit så rädd att det ska hända igen så jag har inte vågat släppt lös henne sen dess. Jag har haft henne med 20 meters lina som släpat i backen bakom henne men inte helt lös, men så igår så tänkte jag; bära eller brista! Första gången med allt är ju alltid värst, och jag var hypernervös när jag gick mot skogen, men tänkte jag, springer hon bort, så springer hon hem. Så jag tittade på min älskade prinsessa och sa det ordet hon älskar mest av allt: varsågod! Jag lovar er att lyckan var total! Hon sprang som en dåre i 2 minuter och sen kom hon tillbaka och höll sig vid mig igen, hela promenaden, precis som hon alltid gjort förut. Så nu känns det helt underbart igen!

Idag ska vi ta oss en promenad med Tequila och Erika och igår var jag ute på Alnö och gick med Carro och Diesel :) Inatt ska jag jobba också, första natten för sommaren men absolut inte den sista! Näe, nu ska jag dricka lite kaffe!