Jag har en hund vid namn Wilma, som jag älskar över allt annat och skulle göra vad som helst för. Ni som använder uttrycket "det är bara en hund" kan sluta läsa här och aldrig mer läsa min blogg, för då är ni känslolösa människor som inte förstår att en människa faktiskt inte har ett större värde än ett djur. Så goodbye med er! Men för ni som är djurvänner och älskar era djur och kan förstå att för vissa betyder ett djur lika mycket som en mamma, en syster eller ett barn, får gärna läsa detta och alla andra inläggen också för den delen. Så tillbaka till saken; jag säger inte att min hund är lydig (nu menar jag sådär lydig, typ tävlingslydnad), men hon är väluppfostrad av mig och min sambo. Vi har gått en valpkurs med henne och sen har jag läst mycket böcker och tränat ja, men det "vanliga" som sitt, ligg, stanna, kontaktövningar, gå fint i koppel och inkallning osv. En och annan liten cirkuskonst också förstås bara för kul. Och jag kan säga att Wilma springer mycket lös i skog och mark, på tomter och ja, lite här och var, och hon har ALLTID kommit när vi ropat på henne, hon har ALDRIG sprungit ifrån oss MEN i lördags hände det som inte får hända; hon sprang bort! Jag var på våran "klassfest" och hade trevligt och jag skickar alltid och frågar hur det är med Wilma när jag inte är med henne så jag skickade till Micke och frågade hur det var och vad dom gjorde och han skrev tillbaka att dom skulle åka upp på Södra så Wilma fick springa och busa lite. Åh, vad glad hon ska bli tänkte jag! Sen hade Carro ringt några gånger så jag tänkte att jag skulle ringa upp henne. Under tiden när jag pratar med henne så ringer Micke på andra linjen typ 10 ggr så tillslut sa jag till Carro att jag måste kolla vad det är som är så jävla viktigt! Häng kvar! Sagt och gjort, parkerade Carros samtal och tog emot Mickes och han är helt vansinnig och ifrågasätter varför jag inte svarar när han ringer och vem fan jag pratar med. Svarar att jag har Carro på andra linjen och att det var därför jag inte svarade. Då säger Micke att det han vill säga är nog bra mycket viktigare än det Carro och jag pratar om, så Micke berättar att Wilma har sprungit bort uppe på Södra Berget (LV5). Jag säger lugnt att hon kommer komma tillbaka alldeles strax, just eftersom hon alltid håller sig vid oss, men när Micke säger att hon varit borta i en halvtimme redan brister det och mina tårar sprutar så jag skyndar mig in och tar förväl av mina vänner och ringer runt och frågar om nån kan skjutsa mig till Södra men alla är i Hudik på crusing så tillslut kommer Micke och hämtar mig i alla fall. Åker hem och byter om (hade ju klänning och klackisar på mig) till täckbyxor och täckjacka och andra skor och sen åkte vi upp till Södra. Jag grinar hela tiden och Micke säger åt mig att jag ska sluta grina, ja, det är ju lättare sagt än gjort! Vi går omkring i skogen och ropar och letar, sen kommer Mickes familj och hjälper oss. Vi gick skallgång hela Södra berget både uppåt och neråt, till höger och vänster, gick till Sidsjön och runt där, åkte omkring på gatorna på Södermalm, frågade alla människor vi träffade men näe, ingen Wilma. Mörkt och kallt, hungrig och trött, alla tankar som snurrade i huvudet; har hon blivit påkörd? har hon fastnat? har hon spetsats på nåt vasst? ligger hon ute i skogen och förblöder? kommer jag nånsin få se henne igen? allt kändes hopplöst men viljan att hitta henne tog ju över så 03.30 åkte vi hem och försökte sova litegrann för att fortsätta dagen efter. Fortsatte direkt på morgonen igen. Knackade dörr, letade i skogen, på gatorna runt stan, skönsmon, kuben, sidsjön, matfors, bredsand, ja, överallt. Åkte hem då och då för att se om hon sökt sig dit men näe, ingen Wilma nånstans. Massa folk kom och hjälpte oss men utan resultat. Jag och Micke skulle åka hem och då kom vi på idén att springa in på Hundens hus och kolla om Lena var där (som var vår lärare under valpskolan)och det var hon! Hon kände igen oss på en gång och vi berättade vad som hänt. Hon gav oss tips och råd och bad oss maila en bild på Wilma så skulle hon lägga upp på hemsidan. Vi for hem och hämtade mat/fika och åkte upp på Södra igen. Lena sa att en alltid skulle vara kvar på det stället där hon försvann för att hundar oftast bakspårar och återkommer på precis samma ställe. Vi lade ut Wilmas bädd, samt två filtar som Wilma brukar få leta godis i och som hon brukar busa och bädda med i vardagsrummet, en av mina tröjor som jag haft på mig halva dagen och en av Mickes tröjor som han haft på sig halva dagen + hennes mat och vattenskål. Fortsatte leta hela dagen och kvällen. Mickes familj åkte hem runt nio och då kom två gamla klasskompisar till mig och nån kompis till dom samt min syster och hennes klasskompis och hjälpte oss. Vi var överallt och ingenstans men fortfarande ingen Wilma. När klockan närmade sig tolv började vi prata om att skriva ut lappar och sätta upp. Så efter ett tag for jag och Micke hem till oss och skulle kluddra ner en text med telenr till oss och fixa en bild på Wilma och lite info men datorn ville inte samarbeta med mig och mitt tålamod med en jävla dator existerade inte när min hund var därute nånstans helt ensam så jag var vansinnig innan jag lyckats få ut nån slags slarvskriven text och en bild på Wilma. Så som sagt, så skrev jag ut det medan min syster och hennes kompis var kvar på Södra och mina klasskompisar + deras kompis stod utanför oss för dom skulle sedan få kopiera upp den bilden och texten vi skrev ut. Micke springer ut med bild och text till dom och glömmer nyckeln inne och porten går i lås så han tänkte ta balkongvägen in igen och vem kommer springandes emot han då? WILMA!!! Micke skriker som en dåre att jag ska komma till balkongen och jag var ju redan irriterad för att datorn och jag inte kunde samarbeta så bra och sen att karln står och vrålar mitt i natten på en söndag utanför porten. Men tror ni att jag var arg i många sekunder? Näe! För när jag öppnar dörren och Micke säger "jag har henne här" så var lyckan total! Jag springer ner och öppnar porten och in kommer MIN ÄLSKADE WILMA och hoppar upp på mig och slickar mig i ansiktet och sen springer hon in i våran lägenhet och hon är precis som vanligt! Hon har "skavsår" på nosen efter allt sniffande och några skråmor på tassarna och nåt rivmärke på magen men annars är hon helskinnad och precis som vanligt. Jag skyndar mig att ringa Johanna och ska försöka få ur mig att hon är hemma men jag grinade ju så jag skrek så det var inte så lätt att prata kan jag lova och sen ringer jag syster som säger att hon kommer ner med alla grejer vi hade där uppe. Så i 27 timmar var våran älskade prinsessa ute och sprang. Och hon tog sig hela vägen hem på egen hand. Uppifrån Södra berget ner till Fågelgränd (precis ovanför Statoil Bergsgatan). Visst är djuren helt fantastiska?! Wilma var minst lika glad att se oss, som vi var att se henne och hon somnade i hallen när hon varit hemma i ungefär 10 minuter. Jag kan inte ens beskriva hur glada vi blev när hon kom hem! Och så mycket som jag har gråtit under dessa 27 timmar tror jag aldrig att jag har gjort förut. 27 timmar av oro, ängslan, ovisshet, saknad, sorg, längtan, rädsla... Det är det värsta jag har varit med om! Så till alla er som på olika sätt hjälpt oss att leta och hålla hoppet uppe, vill jag bara säga TACK! Ni förstår inte hur mycket det betyder för oss!

Suzanne, Lasse, Markus & Mattias; Ni är helt underbara!

Linda + hennes klasskompis, Johanna, Carro + eran kompis, Anna & Patrik, Amanda, Emelie, Linda & Fredde, Erika, Linda E, Magnus, Jessica, Mamma, Carro, Robin, Tobbe, Frida, Gun och sist men inte minst; Lena på Hundens hus! Du är en pärla! 

Enormt stort tack till er allihopa! Vi kan aldrig tacka er tillräckligt, men ni ska veta att det är ni som har hjälpt oss att hålla hoppet uppe!

 

Gunsan

31 juli 2009 11:40

NU har jag läst vad du skrev och jag gråter igen....bra jobbat / Gun

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

God kväll allesammans! Nu tänkte jag informera er om att jag kommer att sluta blogga här (vilket inte kommer märkas då jag skriver en gång i månaden men ändå:P) och istället börja blogga på http://annnamarieb.blogg.se/. Fått en design av Sabben och d...

Har ni hört om den där killen, Edward Cullen, vampyrkillen som förtrollar alla småtjejer? Jag är 22 år och han förtrollar även mig! Det är galet! När Micke sa att vi skulle se en film för ett bra tag sen så tänkte jag att "jaha, vi gör väl det då", j...

Goderafton både herre och fru eller nåt sånt! Jag är grymt sugen på en helkväll med Erika och en jädrans massa ÖL! Även att jag fick just det av henne i julklapp/födelsedagspresent! ;D Plus en rejäl summa cash att handla för på Gina, kalas kalas! Hon...

Åh vad trött jag var imorse när jag äntligen fick krypa ner i sängen! 24 timmars vaken tid är på tok för mycket för mig! Men idag kunde jag sova iaf! Ställde klockan på två men slumrade till när jag stängt av den så jag klev inte upp förrän tre. Härl...

Du var med mig igår och jag hade hoppats på att få vara med dig ännu en natt men ack vad jag bedrog mig. Istället för att spendera en underbar natt med dig så sitter jag på jobbet med grus i ögonen. Jag vill bara vara med dig. Jag har tänkt på dig he...